Direktlänk till inlägg 23 januari 2014

Att vara pilgrim 2

Av Lena P - 23 januari 2014 16:15


När jag funderade över vad jag skulle skriva som svar på kommentaren till mitt förra och första inlägg om att vara pilgrim, "Att vara pilgrim 1", insåg jag snabbt att det finns så mycket att säga om det att jag behöver ett helt eget inlägg till det. Jag insåg, när jag i mitt funderande började läsa, att jag näppeligen är ensam om min definition av att vara pilgrim.


Jag börjar med att citera Anna Alebo, Svenska Kyrkans i Lunds stift pilgrimsvandringsexpert och södra Sveriges pilgrimsvandringsguru. I sin bok Vandra med frälsarkransen skriver hon om pilgrimsvandring, och jag citerar ur boken:


"'Har du inte vandrat till Santiago?' Mannen som ställde frågan hade just kommit hem från Caminon i Spanien när han mötte en pilgrim i Lund. 'Nej,' svarade pilgrimen, 'men jag har vandrat i tio år som pilgrim här hemma i Skåne.' Vänligt men bestämt svarade då den nyfrälste caminovandraren: 'Jag är ledsen, men om du inte vandrat till Santiago så är du faktiskt ingen riktig pilgrim.


Pilgrimsvandring är mycket mer och större än en fotvandring till Santiago de Compostela....


Att vara pilgrim innebär inte bara att vandra eller färdas till yttre pilgrimsmål utan handlar minst lika mycket om en livsstil, ett förhållningssätt till hela livet...


[D]e flesta av våra dagar lever vi just i vardagen! Så även om en flera veckor lång pilgrimsvandring är ett stort och fantastiskt äventyr är kanske det allra största äventyret att våga vara pilgrim hemma och därmed låta hela livet förändras...


Den yttre vandringen med den heliga platsen som mål är viktig men samtidigt sker en osynlig inre vandring i varje människa som är på väg. Vandringen inåt går nämligen mot den heligaste platsen av alla, den i varje människas innersta där det viktigaste mötet kan ske. Pilgrimen ger sig alltså av hemifrån för att hitta hem och det hon söker har hon redan med sig i sitt eget innersta djup. Varför ska hon då vandra? Det behöver hon egentligen inte, men vandringen kan vara ett redskap, ett verktyg och en hjälp för att göra denna inre resa. Överallt i varje människas vardag finns platser som kan öppna för den djupare dimensionen i tillvaron. Man behöver alltså inte vandra 80 mil längs Caminon för att nå målet. Med lite övning kan varje plats öppna för meditation, närvaro, stillhet, eftertanke och bön...


Eva Andersen från Danmark är en av alla som vandrat till Santiago de Compostela. I en artikel i den danska tidskriften Pilgrimmen berättar hon om en betydligt kortare pilgrimsresa som hon gjorde efter att hon kommit hem från Spanien. Hon hade hört att det fanns en vandring med Frälsarkransen i Lunds domkyrka som man kunde gå på egen hand eller tillsammans med andra. Så hon tog tåget över Öresundsbron från Köpenhamn till Lund. I katedralen i Lund fick hon låna ett radband och vandra tillsammans med en vägledare till olika platser i det heliga rummet som motsvarade de olika pärlorna. Vandringen tog bara en timme, men upplevelsen av frid var precis densamma, berättar hon, som när hon kom fram till katedralen i Santiago. På en enda dag hade hon gjort samma vandring som det tog henne fem veckor att göra i Spanien. Man behöver alltså inte vandra långt eller länge för att vara pilgrim. Allt handlar om den egna öppenheten och inställningen."


I boken föreslår Anna Alebo sju olika vandringar, alla med mål i stil med:


- en trädgård

- ett torg

- ett kök

- en affärsgata

- en matbutik

- en järnvägsstation

- ett fruktträd

- en kulle

- ett sjukhus


I somras kunde den morgontidiga pilgrimen vandra med Anna i en labyrint (gjord i stenläggningen) utanför domkyrkan i Lund. En minipilgrimsvandring, men inte mindre meningsfull för det.


Och jag tänker också att man kan pilgrimsvandra på andra ställen än på pilgrimsvägar. Jag vandrade själv uppe i Anderna en gång, ingen pilgrimsvandring i traditionell betydelse, men jag är säker på att min upplevelse av Guds heliga Skapelse inte var mindre för det. Inte heller känslan av frid, av att stå i kontakt med Gud och vara ett med Alltet. För mig kan det nog till och med vara så att det känns heligare att vandra ute i Guds fantastiska Skapelse än att vandra i eller till en plats som skapats av människan.


Livet självt bjuder många gånger på mycket som är svårt, och jag tänker att det svåra i tillvaron kan representera strapatserna under en vandring på en pilgrimsväg, och därför menar jag att man kan vandra som pilgrim till och med när man går ut med soporna. För det viktiga är resan inåt och att man gör den resan. Inte vart den går i den fysiska världen.


 
 
Bling

Bling

23 januari 2014 20:24

Hörde en präst på radion som sa precis det du skriver, man kan vandra i princip var som helst, i det tysta, helst ensam, och gärna avsluta med bön. Den viktigaste måste ju ändå vara det man upptäcker inom sig, och det tror jag det finns hur många sätt som helst att göra det på. Man har ju hört människor som får en allvarlig sjukdom, som får ett nytt synsätt..kan först då känna tacksamhet eller komma på hur mycket dom har lärt sig om sig själva.
Kram ♥

http://savebling.blogspot.com

Lena P

24 januari 2014 14:34

Men visst är det så! Jag är definitivt inte ensam om synsättet. Det är som du säger att det viktigaste är det man upptäcker inom sig. Sedan kan det kanske vara så att vissa människor har så svårt att våga möta sig själva att de behöver packa ryggsäcken, resa långt bort och vandra länge i tystnad innan de slutligen möter sig själva. Kram! ♥

 
GeddFish

GeddFish

23 januari 2014 21:57

Det är väl det som är så härligt, att man kan definiera detta ämne till det som passar en bäst!
Jag säger varken rätt eller fel.
Jag har pilgrimsvandrat med frälsarkransen på korta sträckor i grupp här runtom min hemort flera gånger.
Nu är ju jag en person som gärna tar till mig nya saker och vill testa, så jag låter nog gammalmodig, när jag inte tar till mig de för mig annorlunda definitionerna, som att pilgrimsvandra i sitt kök, eller liknande, men det står för mig.
Jag vidhåller min tidigare kommentar, mina goaste kramar ♥♥♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

Lena P

24 januari 2014 14:40

Så du menar att du bara kan vara pilgrim om du reser bort någonstans? Jag tänker att det är tråkigt för dig att du inte kan behålla känslan från pilgrimsvandringen och vara pilgrim i vardagen. Det handlar ju om resan inåt. Jag tycker själv att det skulle vara häftigt om så många av oss som möjligt kan vara pilgrimer i just vardagen. Att inte pilgrimskapet ska exkludera dem som av olika skäl inte kan resa iväg och göra en lång vandring.
Det står dig självklart fritt att ha vilken åsikt du vill om detta, men jag rekommenderar verkligen boken jag citerar ut. På baksidan står det "'Vandra med Frälsarkransen' är ett redskap för den som vill öva sig i att leva som pilgrim mitt i vardagen." Anna Alebo är pilgrimspräst i Svenska kyrkan, och jag tänker att hon om någon borde veta. För mig handlar pilgrimskapet om att sakta ner på takten och våga möta sig själv, och det tycker jag att man kan göra på precis vilken plats som helst. Så ja, jag vid håller också både mina inlägg och mina kommentarer.
Kramar! ♥♥♥

 
Gröngöling

Gröngöling

26 januari 2014 18:57

Jag håller med om att den yttre pilgrimsresan är som ett stöd för den inre, och då kan den yttre resan se ut lite hur som helst, det är den inre resan som är den viktiga. Olika typer av resor passar olika personer. Olika utmaningar också. Fint att du tar fram den inre resan som det viktigaste och det som håller.
Kram <3

http://www.grongoling.bloggplatsen.se

Lena P

26 januari 2014 20:39

Precis! Det är väl så att var och en får hitta det som passar, och det är ju också någonting som kan skifta väldigt över tid. Jag menar, jag har vandrat uppe i Anderna på 4.000 meters höjd, en vandring på 4-5 dagar. Nu orkar jag inte gå mer än en ganska kort promenad i sakta makt. Och nu i kylan kan jag inte gå ut allt, då jag får för mycket värk. Det var nog lite så jag kom fram till det här med köket, eftersom jag vet av egen erfarenhet att det är den inre resan som räknas. Och en inre resa kan man ju till och med få utan att gå, genom tysta reatreter. Kram! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lena P - 3 februari 2019 15:27

  Traditionellt har vi i kyrkan firat Kyndelsmässodagen på den söndag som även kallas Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Ordet ’kyndel’ betyder ’fackla’ eller ’bloss och kommer ursprungligen från det latinska ordet för &rsqu...

Av Lena P - 21 december 2018 11:30

  När Jesus föddes här på jorden, förde han in Guds rike i världen. Evangelisten Lukas berättar att fariséerna frågar Jesus när Gud rike ska komma, och Jesus svarar: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.&r...

Av Lena P - 8 december 2018 11:36

  Vi går ensamma in i efterföljelsen, men vi förblir inte ensamma där. Alla vi som är samlade här idag, har det gemensamt att vi hörsammat Jesu Kristi kallelse. Vi är alla kallade till relation med Jesus. Utan tron på honomkan vi inte ha någon efte...

Av Lena P - 8 december 2018 11:33

  De flesta av er har nog sett Frälsarkransen förut, skapad av Martin Lönnebo. Den här fina guldiga pärlan är Gudspärlan, och den här stora vita pärlan kallas för Doppärlan. Fast jag tänker på den som Jesuspärlan. Mitt emellanGudspärlan och Jesuspä...

Av Lena P - 18 mars 2018 13:45

Den kämpande tron   1:a årgångens texter: 1 Mos. 32:21-31                            2 Kor. 6:1-10                                Matt. 15:21-28   Vilken slags tro är det vi tycker är stark egentligen? Är det den som aldrig har utsatts för ...

Presentation


En blogg om tro och tvivel

Bibeln.se

Sök i Bibel 2000 - bibeln.se
 
Slå upp en eller flera verser [?]
Sök efter ord [?]

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggar jag följer

Länkar

by Lena P

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards