Bling

10 februari 2014 06:44

Första jag tänker på när jag läser är att du måste vara på helt rätt ställe, eftersom du har ju ett genuint intresse i det du gör ♥
Som man sår, får man skörda. Hade en negativ betydelse för mej i många år. Inte så konstigt heller. Men på behandlingshemmet fick vi ofta höra att det var en grund, ett frö som vi fick jobba vidare med. Idag, efter många år av slit ( där jag mött de som sått ogräs i sin avundsjuka, har jag också fått lära mig tålamod, men också sålla och se vad som i själva verket är gott, och under vilka omständigheter som gör att några plötsligt börjar så ogräs. Ibland har det handlat om år. Idag skördar jag mycket av det jag gjort tidigare. Men som sagt, det har tagit tid, och inget man får. Ogräset har lärt mej massor, framför allt att inte ge upp, för människor som inte har något annat intresse än att förstöra. Ofta har den skörden varit bortkastad och istället stärkt min tro på att det som är gott, har oftast en större kraft. Visst finns ondska i oss alla, jag försöker be om bästa sätt att hantera alla mörka krafter, och få upp så mycket som går i ljuset, söker orsaker så långt det är möjligt. Men att förstöra för andra, där går gränsen. Jag kan dö med brister och fel, men inte ynklig. Har man sett helvetet, och sett andra som varit där och sen fått ett bättre liv, så är det alla förunnat, missunsamhet går knappast att varken botoxa bort, inte hjälper fasader heller; ) Läser igen och tänker på ondskan som kraft, genom att omvandla det man fått uppleva. Jag växte upp med missbrukare, men tänk så mycket jag fått lära mej om hur man INTE ska göra, och vilka konsekvenser det har.
Intressant ämne som man kan prata hur mycket som helst om.
Tack för den här bloggen: ) jag var nyfiken, men visste inte att jag var så intresserad: D
Kram (っ´▽`)っ ♥

Lena P

10 februari 2014 19:15

Ja, jag har nog hittat rätt - även om jag har många andra intressen också. Men jag tycker teologi är fascinerande, och jag njuter av att diskutera olika trosfrågor med andra människor.
Jag kan känna att jag större delen av mitt liv lagt kraft på helt fel saker, och då har jag också drabbats av missväxt så att säga. Men hela mitt liv har jag varit medveten om att man alltid väljer sitt beteende, och jag har alltid försökt att vara en så god människa som jag bara kan. Det är svårt när man stöter på människor som bara vill förstöra, men det är deras val, och jag agerar så att det känns rätt för mig.
Helt rätt, tänker jag, upp i ljuset med allting. Det är först när vetet och ogräset vuxit upp som man kan se skillnad på det. Jag vet människor som inbillar sig att de är goda människor - till och med goda kristna - som agerar på ett rent människofientligt sätt ibland. Och de vet inte om det. Tänk om alla människor vågade och kunde plocka upp sina skuggsidor, ta en ordentlig titt på dem och rensa bort åtminstone en del av ogräset. Jag tänker att det är när människors omedvetna skuggsidor krockar med varandra som de värsta konflikterna uppstår.
Kul att du gillar bloggen! Det finns så otroligt mycket intressant att skriva om och att diskutera - tiden räcker inte till. Välkommen tillbaka!
Kram! ♥

Carolina

10 februari 2014 09:44

Jag tror som det du säger sist - att vi inte alltid kan skilja ogräs från gräs och att vi därför ska vara försiktiga när vi rensar ogräs. Eller något sådant.

Lena P

10 februari 2014 19:16

Vi tror att vi vet så många gånger, men det kan vara väldigt svårt att se skillnad många gånger, och därför tror jag att det är bäst att vara försiktig. Det handlar också om en icke-dömande inställning, tänker jag.

Gröngöling

11 februari 2014 16:00

Vilken alldeles genial liknelse, och jag tycker mycket om dina båda tolkningar också! Både behövs för kontrasternas skull, och man kan inte veta, alltid, vad som är ogräs och vad som är vete. Det visar sig så småningom.
Tack för ett fint bibelställe och fin tolkning.
Kram <3

Lena P

14 februari 2014 10:42

Tack, vad roligt att du tyckte om mina tolkningar! :) Det gjorde prästen också som höll i gruppen. Han såg förundrad ut när jag berättat och så sa han: "Det var nog SÅ Jesus menade."
Eftersom vi bara är människor och inte har den överblicken som Gud har är det ju rätt förmätet av oss människor att tro att vi vet allting så väldigt bra. Bättre att vänta, för då tror jag att vi får hjälp av Gud på vägen att kunna skilja ogräset från vetet.
Kram! ♥

GeddFish

12 februari 2014 12:06

Det var en mycket bra utläggning av dig om texten. Visst är det intressant att analysera.
Vi människor ska vara rädda om varandra. Och ogräset kan också växa till sig och bli bättre, det tror jag på, om vi visar omsorg. Bra med ett kärleksfullt bemötande.
Jag är impulsiv, men kan också hejda mig och tänka som så, jag går hem och sover på saken, eller skjuter upp det längre, för är det meningen, så kommer det till mig, om inte så har tillfället gått ur händerna.
Helt klart är det, att det inte är lätt att vara människa, för hur många glider fram hela livet på en räkmacka?
Idag är jag ledsen, men det visar jag inte i bloggen.
Kramar ♥

Lena P

14 februari 2014 10:46

Jag älskar att fundera över texter och på något vis låta själ och hjärta berätta för mig vad det betyder. För ibland om man bara snurrar runt i hjärnan hamnar man fel eller kör fast eller fastnar i den bokstavliga betydelsen av orden. Jag tror att det är den andliga betydelsen vi ska leta efter.
Absolut att vi ska vara rädda om varandra. Det är ju så här också att det vissa av oss odlar i trädgården betraktar andra som ogräs - och tvärtom. Därför ska vi inte vara så snara att döma, för blommor i en situation kan vara ogräs i en annan.
Jag skulle inte orka blogga om jag inte visade i min blogg att jag var ledsen. Jag kan inte stänga om mig på det viset. Hoppas det känns lite bättre idag!
Kramar! ♥