Jag funderar över temat döden. Det är ju ett stort ämne som kan vara väldigt svårt att prata om för en del människor. Och när det gäller tunga och svåra ämnen får man försöka hitta olika typer av ingångar. Musik och dikter har en förmåga att sippra inoch öppna upp någonting som ma inte alltid annars kommer åt att tänka eller känna.

Jag började leta i psalmboken efter psalmer som handlar om sorg och död, och till min förskräckelse fanns det knappt någonting alls. I alla fall nästa inga psalmer som verkligen tar upp död, sorg och saknad, vilket jag tycker är det man vill ha på en begravning. Däremot finns det en massa psalmer som jag tycker uttrycker hejsan tjosan, vad kul att någon har dött - nu överdriver jag för att få fram mitt budskap. Nej, jag tycker att ämnet är vara allvarligare än så. Det kan ju vara så att det för den person som dött är en lättnad, men som anhörig eller god vän står man ju mitt i sorgen och saknaden. Då är det väldigt svårt att se några fördelar med att ens älskade människa har dött, och jag tänker att man i den situationen behöver någon annan som satt ord på det man känner, kanske i en psalm eller en dikt.

Jag har hittat några dikter på temat döden som jag tycker om:

Vi vet ingenting
Vi anar ingenting

från det enda ögonblicket

till det andra

bara detta, att det måste ske

att det inte kan uppskjutas

Så skall vår andedräkt fly

som när en bok faller ur

den trötte läsarens händer

eller som när ett löv

sliter sig från grenen.

~ Bo Setterlind

I avskedet stund
trycker jag din hand

men orden

jag vill ge dig

finner jag inte.

Då lägger jag

i dina händer

mina tårar

min längtans

och min smärtas

ordlösa språk.

I dina kupade händer

skall du bära

tårarnas hemliga tecken.

Och du skall se

ut över havet

och din längtansblick

ljusnar

när vågorna tystnar

och allt blir stilla.

~ Ivar Karlstrand

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.

Han bar en frökorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han kom.

Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!

Då tog han mig och satt mig i k orgen

och när jag somnat började han gå.

Döden tänker jag mig så.

~ Bo Setterlind

Livlöst är livet
Där inte du är kvar.

Världen är ett väldigt skal

Som ingen kärna har.

~ Karin Boye

Och så första versen i psalm 619 i Den svenska psalmboken:

Jag går mot döden var jag går,

och snart skallden mig hinna.

Jag ej en dag, en timme får

där jag kan trygghet finna.

Ett flyktigt andetag,

så slutar livets dag,

jag inför evigheten står.

Jag går mot döden var jag går.

 

GeddFish

20 februari 2014 14:11

Så bra skrivet av dig!
Bra du tar upp detta, för att för många människor är det ett mycket svårt tabubelagt kapitel, även om det faktiskt är så att vi alla så småningom dör.
Förr var det inte så märkvärdigt, det var så naturligt att man dog hemma och fick ligga på parad, för barnen var det ok. Jag vet jag fick komma in till grannen när jag var liten och se på min lekkamrats mormor som just dött.
Jag har varit i dödsskuggans dal - folk gick över till andra sidan gatan, vågade inte prata med mig - med ett barn och hade annonsen färdig, men det var inte läge då, hon fick vända åter till jorden.
Jag var med när min älskling dog. Så här efteråt har jag förstått, att det var nödvändigt, för han var verkligen jättesjuk och det fanns ingen bot att få.
Många säger "jag beklagar sorgen" och det ska man inte beklaga, sorgen är naturlig. Men man kan beklaga förlusten.
Fina dikter du fått fram!
Kram, kära du! ♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

Lena P

22 februari 2014 14:38

Tack för din kloka kommentar!
Jag tycker inte om ämnen som är tabu, speciellt inte ämnen som verkligen rör - och berör - oss alla. Som döden. Jag tror som du att vi idag har svårare att hantera förlusten när någon dör än vad människor hade förr. Då var det mer en naturligt del av livet, av naturen. Jag tror man såg kopplingarna till naturens cykler på ett annat sätt än vad man gör idag. För ser man på det så, blir det mer naturligt. Men förluster är så klart alltid svåra att hantera, och inte blir de lättare av att människor överger en när man som bäst behöver deras närvaro och stöd. Det finns ingen ursäkt för att undvika en människa i sorg; det finns verkligen ingen ursäkt för det. Hellre då att de lite klumpigt kanske säger fel saker, men då vet man i alla fall att de är engagerade och vill en väl. För det är kanske inte alltid så lätt att veta vad man ska säga, men jag håller absolut med dig om att det är förlusten man beklagar och inte sorgen. Det vore väl konstigt om man förlorat en älskad människa och inte sörjde. Det ska man göra. Något av det svåraste jag gjort i livet var att komma in i en lägenhet med 12 människor i chock och sorg efter en ung flicka som dött. Då förstår man att det inte finns någonting man kan säga; orden räcker inte till. Men med en kram eller med sin närvaro visar man att man finns där och delar deras sorg. Ja, delandet av sorgen var det som i det ögonblicket kändes viktigt. Det var en förlust för oss alla.
Kul att du tycker om dikterna! Jag tycker de är så fina.
Kram! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Traditionellt har vi i kyrkan firat Kyndelsmässodagen på den söndag som även kallas Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Ordet ’kyndel’ betyder ’fackla’ eller ’bloss och kommer ursprungligen från det latinska ordet för &rsqu...

  När Jesus föddes här på jorden, förde han in Guds rike i världen. Evangelisten Lukas berättar att fariséerna frågar Jesus när Gud rike ska komma, och Jesus svarar: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.&r...

  Vi går ensamma in i efterföljelsen, men vi förblir inte ensamma där. Alla vi som är samlade här idag, har det gemensamt att vi hörsammat Jesu Kristi kallelse. Vi är alla kallade till relation med Jesus. Utan tron på honomkan vi inte ha någon efte...

  De flesta av er har nog sett Frälsarkransen förut, skapad av Martin Lönnebo. Den här fina guldiga pärlan är Gudspärlan, och den här stora vita pärlan kallas för Doppärlan. Fast jag tänker på den som Jesuspärlan. Mitt emellanGudspärlan och Jesuspä...

Den kämpande tron   1:a årgångens texter: 1 Mos. 32:21-31                            2 Kor. 6:1-10                                Matt. 15:21-28   Vilken slags tro är det vi tycker är stark egentligen? Är det den som aldrig har utsatts för ...