Direktlänk till inlägg 21 mars 2014
På åtskilliga ställen i Bibeln uppmanar oss både Gud och Jesus att vi inte ska vara rädda:
Herren sade till honom: "Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö.
Dom 6:23
Du kommer till mig när jag ropar, du säger: Var inte rädd.
Klag 3:57
Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda."
Matt 1:27
Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte rädda."
Matt 17:7
Men Jesus som hörde deras ord, sade till föreståndaren: Var inte rädd, tro bara."
Mark 5:36
Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funit nåd hos Gud."
Luk 1:30
Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.
Luk 1:32
Men han sade till dem: "Det är jag, var inte rädda."
Joh 6:20
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus..."
Matt 28:5
Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt."
Luk 8:50
"Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn."
2 Mos 20:20
Det här är bara ett litet, litet urval av alla ställen i Bibeln där Gud, Jesus eller någon annan uppmanar till att inte vara rädd. Människor var rädda då, och människor är rädda nu. Det är en högst mänsklig egenskap att vara rädd. Jesus uppmanar oss att inte vara rädda utan att tro. Det kanske inte alltid är så lätt, vare sig att inte vara rädd eller att tro, men jag tror att det är så här. Rädslor, liksom tvivel, sitter mycket i huvudet: "Hur ska det gå?", "Finns Gud verkligen?", "Om Gud finns hur kan det då finnas ondska i världen?" osv. Tron sitter i själ och hjärta, den är upplevelse- och känslobaserad istället för att sitta i huvudet. Det är därför rädsla och tro, precis som tro och tvivel, aldrig kan mötas; de kan aldrig prata med varandra för de talar inte samma språk. Jag tänker att man kan lägga rädslorna och tvivlen på hyllan och våga känna på hur det är att tro, att överlämna sig själv till Gud. Rädslorna och tviveln finns kvar - man ser dem där de ligger på hyllan - för jag tror inte att man riktigt kan bli av med dem, men när de ligger på hyllan så dominerar de inte ens liv. Och det kanske är så Gud och Jesus menar: Lyssna mer till din tro än till din rädsla! För rädslan gör oss fångna, och tron gör oss fria.
Traditionellt har vi i kyrkan firat Kyndelsmässodagen på den söndag som även kallas Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Ordet ’kyndel’ betyder ’fackla’ eller ’bloss och kommer ursprungligen från det latinska ordet för &rsqu...
När Jesus föddes här på jorden, förde han in Guds rike i världen. Evangelisten Lukas berättar att fariséerna frågar Jesus när Gud rike ska komma, och Jesus svarar: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.&r...
Vi går ensamma in i efterföljelsen, men vi förblir inte ensamma där. Alla vi som är samlade här idag, har det gemensamt att vi hörsammat Jesu Kristi kallelse. Vi är alla kallade till relation med Jesus. Utan tron på honomkan vi inte ha någon efte...
De flesta av er har nog sett Frälsarkransen förut, skapad av Martin Lönnebo. Den här fina guldiga pärlan är Gudspärlan, och den här stora vita pärlan kallas för Doppärlan. Fast jag tänker på den som Jesuspärlan. Mitt emellanGudspärlan och Jesuspä...
Den kämpande tron 1:a årgångens texter: 1 Mos. 32:21-31 2 Kor. 6:1-10 Matt. 15:21-28 Vilken slags tro är det vi tycker är stark egentligen? Är det den som aldrig har utsatts för ...