Jag blev nyligen av en god vän rekommenderad att läsa boken Det blå arkivet - liten bok om liv och död av Lars H Gustafsson, och det har jag sannerligen inte ångrat. Faktum är att jag säkert kommer att återvända till boken. Det är ingen bok man nödvändigtvis måste läsa från pärm tlll pärm - fast det gjorde jag - utan varje kapitel har mer eller mindre sitt tema, och man kan läsa en bit i taget precis när man vill.

Här är ett litet citat jag vill delge er:

"Utgångspunkten för Armstrong har varit Den gyllene regeln, i den kristna versionen känd från Jesu bergspredikan: 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem' (Matt 7:12). Det är en regel som finns i alla de stora världsreligionerna, om än lite olika forumlerad. Armstrong ser den som den bärande principen i all religionsutövning. Det räcker inte med ett antal trosdoktriner. Om vi ska komma i kontakt med Gud måste vi handla. Först när vi möter en annan människa med inlevelse och kärlek, oavsett vem hon är eller varifrån hon kommer, kan vi ana vem Gud är. Och vår medkänsla får aldrig begränsas till vår egen grupp, våra egna trosfränder - den måste gälla alla."

Så skriver Gustafsson i sin bok, och jag kan bara instämma.

Jag har antagit utmaningen. Har du? Vilken utmaning? undrar du kanske. Jo, den som det står om på

http://antautmaningen.se/ - det finns även en facebooksida - nämligen att läsa hela, halva eller en fjärdedel av Bibeln på ett år. Man väljer själv "spår", d v s hur pass mycket man är beredd att läsa varje dag. Jag kör på halva, och hittills har det funkat bra.

Nog för att jag har läst i stort sett hela Bibeln förut, men man upptäcker alltid nya saker.

Jag tänkte att jag så snart tiden tillåter ska göra en vandring med Frälsarkransen på min nya bostadsort. Eller rättare sagt några olika långa så man kan välja allt efter vilken form man råkar vara i. Går man med rollator ska man kunna gå en relativt kort runda, och är man i bra form kan man kanske orka gå ända bort till kyrkan som ligger en bra bit utanför byn.

Inspiration tänkte jag hämta från böcker om frälsarkransen, om frälskarkransvandring, om pilgrimsvandring och färdiga häften från andra orter med en lagom runda beskriven. Det ska bli korta texter, betraktelser, och böner. Och så en meditationsplats som på ett eller annat sätt är knuten till någon av pärlorna i frälsarkransen.

En rolig utmaning helt klart. Har börjat fundera över platserna redan, för att sätta igång processen. Så nu tuggar maskineriet inne i skallen på mig, och sedan får vi se vad som kommer ut.

De här pelargonerna uppvisar ett extremt stort mått av hopp, tycker jag, och jag ska berätta historien om pelargonerna.

De stod på min pappas grav under sommaren tills de hade blommat ut och såg allmänt ledsna ut. I början av augusti (tror jag det var) var jag där och plockade bort dem. Jag satte dem i en medhavd plastkasse och tänkte plantera om dem när jag kom hem. Men det glömde jag bort.

Häromdagen hittade jag plastkassen med pelargonerna, och då hade den ena tre stänglar med blomknoppar, och den andra massor med småblad. Om inte det är hopp, så vet inte jag.

Jag brukar skriva dikter, och ganska ofta speglar dikterna hur jag mår för tillfället. Under många år led jag av en ruggig depression, men märkligt nog så fann jag att hopp och ljus skrevs in i mina mörkaste dikter. Jag visste ju att det inte var jag som kände någon ljusning, så jag började tänka på hoppet som Gud. Att det var Gud som skrev in hopp och ljus i mina dikter.

Och tydligen fungerar det likadant med pelargoner. Att Gud kan "skriva in" hopp i ett par pelargoner som står väldigt länge i en plastkasse.

Gud = hopp = livskraft

Det talas och frågas ofta om Guds allsmäktighet. Jag har just läst Handbok i Livets Konst av Epiktetos. Det står bl a att Epiktetos svarade så här på en fråga om just det:

"Någon frågade honom, hur det kunde ådagaläggas att gudomen ser alla ens handlingar. Han svarade:

Anser du inte att alla delar av världsalltet stå i förbindelse med varandra? Det anser jag.

Ja, du ser ju till exempel, huru växterna förhålla sig: liksom på en guds befallning, som skulle säga till dem: 'blomma!' så blomma de; 'grönska!' så grönska de; 'sätten frukt!' så sätter de frukt; 'mognen!' så mogna de; 'fällen löven!' så fälla de dem... Då månen tilltar eller avtar, då solen stiger eller sjunker, inträffa ju motsvarande förändringar hos de jordiska företeelserna? Då nu allt levande och själva våra kroppar sålunda stå i föbindelse och växelverkan med det hela, skulle då icke våra själar göra det så mycket mera? Själarna äro ju till den grad förbundna och förenade med gudomen, att de äro manifesterade delar därav; måste icke då varje deras rörelse, såsom inneboende i och sammanvuxen med gudomens väsen, förnimmas av denna? Nåväl, du själv förmår ju anställa betraktelser över den gudomliga världsordningen och alla gudomliga ting, och på samma gång erfara tusentals sinnesförnimmelser av de yttre tingen; på samma gång tänka, bejaka och förneka; du hyser inom dig oräkneliga mångskiftande sinnesbilder, som du bevarar inom ditt psyke; utgående från föreställningarna om med varandra likartade företeelser, kommer du till abstraktioner; du hyser i ditt minne de konstrikaste idéförbindelser och bevarar minnet av tusentals föremål. Skulle då gudomen inte mäkta övervaka allt och leva med i allt och så att säga ingjuta sig i allt? Solen mäktar ju genomstråla en så väldig del av världsalltet: förmörkade bli ju endst de delar, som skuggas av fasta kroppar; och den som har danat solen - vilken dock endast är en omätligt liten del av världsalltet - han skulle inte kunna förnimma allt?"

Gemenskapens och kärlekens Gud,

låt mig få vara den klippa

min son kan luta sig mot

när hela tillvaron sviker.

Visa mig hur jag ska kunna

lysa upp hans liv.

Jag ber dig, visa honom vägen

som du har visat mig

och låt oss få vandra

den tillsammans.

Ge honom hopp, mod,

förtröstan och en tro

på dig och på framtiden.

Amen

En dag som denna önskar jag att jag hade en bön för flyttar, men mina böcker ligger nerpackade i kartonger, och på nätet lyckades jag inte hitta någonting, så det får en bli en egen bön, skriven i all hast.

Gud, du som är kärlek,

var med oss nu

när vi flyttar

till en helt okänd plats.

Ge oss lugnet vi behöver

när allting är kaos.

Välsigna vårt nya hus

och låt oss känna

att du finns med oss

i detta nya äventyr.

Visa oss den väg

som vi ska gå

med din son

i vårt arbete

för dig.

Amen