Ibland - och alldeles för ofta tycks det mig - blir livet så jobbigt att jag känner hopplöshet och tappar tron, och ändå så finns det alltid längst, längst inne en liten strimma av hopp som aldrig lämnar mig. Ibland har jag till och med velat bli av med den där lilla gnuttan hopp, för jag tänker att det vore enklare att slippa hoppas. Då skulle man ju slippa bli besviken, slippa rasa ner på botten av brunnen igen och slippa försöka kravla sig upp igen.

I efterhand har jag läst dikter jag skrivit, när livet varit som smärtsammast, och trots mörkret som jag har känt när jag skrivit, så finns där ett hopp i dikterna som jag inte vet var det kommit ifrån.

Hoppet är envist; det ger sig inte. Det finns där vad jag än gör. Och det får mig att tänka att det är hoppet som är Gud, som är den gnista av Gud vi alla har inom oss. För det är den gnistan av hopp som fått mig att kliva ur sängen varje morgon under alla många och långa jobbiga år. Det är den gnistan av hopp som fått mig att orka en bit till och en bit till varje dag. Det är den gnistan som fått mig att kämpa för att mina barn ska ha det bra, och det är den gnistan som fått mig att gå i mål ibland med vissa projekt.

Det är hoppet. Det är gnistan. Det är Gud...

Innan Tjugondag Knut anländer och alla städar bort sina julsaker ska jag passa på och skriva ett inlägg som har en viss anknytning till julen.

Har ni tänkt på att de vanliga elektriska trekantiga adventsljusstakarna med sju ljus som står i nästan alla fönster så här års har med kristen tro att göra? Inte jag heller, men så här står det i Dagboken med kyrkoalmanacka 2013-2014:

"En ljusstake med sju ljus för tankarna till den ljusstake i templet som talade om Guds närvaro i historien. De sju ljusen är fullkomlighetens symbol - den sjunde dagen fullbordade Gud skapelseverket. Den liksidiga triangeln med spetsen uppåt syftar på den treenige Gud som med Ordet och Anden gav ljus och liv åt världen. När Jesus föds den första julnatten blir Ordet människa. I honom kan mänskligheten se livets fulländning."

Ni som jobbar inom kyrkan kanske har tänkt på det här, men alla ni andra, har ni funderat över den symboliska betydelse av adventsljusstaken, eller har ni bara sett den som en symbol för julen, den kommersiella julen (till skillnad från den kristna)? Jag undrar hur många människor som skulle slänga ut ljusstakarna om de visste, för det finns en stor rädsla bland vissa människor för allt som har med Gud att göra.