Inlägg publicerade under kategorin Att vara kristen
Häromdagen skulle min mamma gå iväg till en diskussionskväll i kyrkan med söndagens tema "Friheten i Kristus".
"Vad ska man säga om det?" frågade hon mig innan hon skulle iväg.
Om det kan man väl säga mycket, tyckte jag, inte minst att Jesus dog för att vi ska få förlåtelse och bli fria från synd.
"Nej", sa mamma. "Så kan jag inte alls se det. Frihet betyder bara att man inte är slav."
Okej, menade jag, men då kan du väl lyssna på vad de andra har att säga. Det kan ju vara intressant.
"Men man måste ju få säga vad man tycker", hävdade mamma.
Visst, tänker jag, men om hon diskuterar en sak som inte ens har med saken att göra, och de andra diskuterar en annan sak, så lär de aldrig förstå varandra.
Friheten i Kristus innebär så mycket så jag vet inte ens om jag skulle kunna formulera det i ord. Och jag ska inte försöka göra det just nu heller, då jag inte alls är pigg.
Rubriken för den här söndagen, den tionde söndagen efter trefaldighet, är "Nådens gåvor". Det finns många gåvor att ta vara på, men det som är den största nådegåvan av alla tycks folk glömma bort mer och mer. Och det är nåden att få hjälpa varandra. För det är en nåd.
I begynnelsen skapade Gud två människor, och det tror jag att han gjorde därför att han insåg att vi behöver hjälpa varandra. "Varandra" och "tillsammans" är två nyckelord som vi inte ska glömma bort, för tillsammans kan vi klara av även de värsta motgångar. Forskning på senare år visar att det inte bara är den som blir hjälpt som mår bättre, utan den som hjälper mår också motsvarande mycket bättre. Snacka om "win/win situation". Därför tänker jag att detta med att hjälpa kanske är den största nådegåvan Gud har gett oss; möjligheten att ge vidare.
Gud gav oss lågan, och vi kan ge den vidare genom att lysa upp en annan människas tillvaro.
Igår efter gudstjänsten köpte jag en bok i kyrkan, och där hittade jag en sådan bra text:
"Vem äger vem?
...
Man kan äga tingen. Och tingen kan äga en. Ska man göra sig av med ting som man märker att man är beroende av för att vara en god kristen? 'Du skall inga andra gudar hava jämte mig'. Men frågan är om man blir en så värst mycket bättre människa av att vräka ut halva sitt bohag och bara behålla det man inte bryr sig om eller tycker riktigt illa om. Det finns ting som betyder något för en därför att de berättar något. Kistan som farfarsfar och farfarsmor släpade fint packad till Amerika runt sekelskiftet och som nu kommit tillbaka. Vad berättar inte den om drömmar och besvikelser och handlingskraft, ett stycke av människans historia. CD-skivan jag lägger på och som låter tröst och inspiration flöda ut i rummet. Böckerna. Fotografierna. Den kantstötta kaffekoppen.
Vi ska inte förakta barnet i oss, det som har svårt att släppa den luggslitna favoritnallen. När Jesus lät barnet stå modell för oss vuxna tror jag inte han plockade bort nallen ur barnets famn och drog nappen ur dess mun först. Till det äkta barnsliga hör att ha ett gott förhållande till tingen. Vi vinner ingenting andligt eller själsligt på att krossa dessa kistor, slänga CD-skivor och bränna böcker. Gud är inte svartsjuk på sånt. Och om kyrkan under vissa perioder av historien har jagat ting och kultur i sitt nit att hålla kärleken till Gud ren och obemängd av världslighet så tror jag den egentligen bara har lyckats göra Gud grå, grinig, tråkig och snål.
Också tingen har vi fått av Gud att leva med och förvalta väl. Också tingen är ett utflöde av den förmåga att skapa som Gud gav oss när han gjorde oss till sina avbilder.
Men i allting finns ett 'men'. Ömheten mot tingen kan slå över i girighet. Tingen kan få makt över oss och bli centrum, guldkalvar som vi rör oss ikring istället för Gud. Och då är det farligt för då förlorar vi också vår mänsklighet. Att förvalta förändras lätt till att fördärva för vinningens skull, för tingsdyrkans skull. När man plundrar natur och miljö för kortsiktiga vinster. När man skövlar andra människors egendom och liv för att själv få mer. I stor eller liten skala, det spelar ingen roll. Det är omänskligt på vilken nivå det än sker.
...
Det finns en gräns där inga kompromisser längre är möjliga. Det är när det handlar om ett val mellan att vara förvaltare eller att vara fördärvare, fri eller slav. Frågan ställs av evangeliet...: Fri? Eller slav? Valet och svaret är ditt."
~ Ur På helgens tröskel av Per Olof Nisser
Jag tänker på predikan i söndags där prästen pratade om att vandra den smala vägen. Men jag är nog inte riktigt med på den tanken. Jag tänker att vägen faktiskt måste vara ganska bred, väl upptrampad. För det är så många som har vandrat den före oss, och vi är många som vandrar den nu samtidigt. Och om alla vi ska få plats så måste både vägen och porten faktiskt vara ganska breda. Annars får vi ju inte plats, och då kanske många skulle fall bort. Det kan jag inte se någon vits med, så jag tror att det är rätt gott om plats. Visst, man måste så klart vandra Vägen, men det finns plats för alla som vill.
Så som du tar emot mig,
så tar jag emot förlåtelsen,
som ett nyfött barn,
heligt och varmt.
Som ett nyfött barn
tar jag emot din förlåtelse.
Så som du tar emot mig,
så tar jag emot välsignelsen,
som en gåva
lik själva solen.
Med värme
tar jag emot din välsignelse.
© Vågrörelser
© Vågrörelser
Som den klaraste sol,
som den vitaste måne
och den allra vackraste utsikt
lyser ditt ansikte ner till
oss på jorden.
Du lyser bort all skuld och skam,
du älskar bort all världens synd.
Lys för oss, Herre!
Lys!
Håll ihop mig
Jag ber dig, Jesus, kliv ner från ditt kors
och omfamna mig.
Håll ihop mig som armeringsjärn
håller ihop betong,
som en mor famnar
sitt nyfödda barn,
som kronbladen på en blomma
omfamnar blommans ömtåliga mitt.
Håll ihop mig som häftklamrar
håller ihop vilsegångna papper,
som herden håller ihop
sin fårflock,
som Gud håller ihop
universum.
Håll i mig som ett barn
håller i sin käraste nalle,
och håll mig uppe som trädet sin krona.
Håll mig uppe som fågeln i skyn.
Säg till mig ”Ta din säng och gå”,
och jag ska följa dig till tidens ände.
Till tidens ände och bortanför
ska jag gå med dig
om du håller om mig.
© Vågrörelser