Gemenskapens och kärlekens Gud,

låt mig få vara den klippa

min son kan luta sig mot

när hela tillvaron sviker.

Visa mig hur jag ska kunna

lysa upp hans liv.

Jag ber dig, visa honom vägen

som du har visat mig

och låt oss få vandra

den tillsammans.

Ge honom hopp, mod,

förtröstan och en tro

på dig och på framtiden.

Amen

Idag har jag för första gången på länge besökt en för mig ny församling, den som kommer att bli min nya hemförsamling.

Kyrkan är från 1100-talet och är jättefin, både utvändigt och invändigt. Den är luftig och ljus inuti har trätak, vilket verkar vara ganska ovanligt. Jag tycker verkligen om gamla kyrkor; däremot har jag lite svårt för när gudstjänsterna känns stela och liknar dem i min barndom som jag tyckte kändes gammalmodiga redan då. Men jag ska inte säga för mycket efter att bara ha varit på en enda mässa i kyrkan än så länge. Fast jag tyckte inte om att de inte har några glutenfria oblater, jag som är van vid att de kyrkor jag har besökt enbart har glutenfria oblater.

Men vi blev väldigt trevligt välkomnade av prästen, som vi pratade med efteråt, och han lovade att tala med kyrkoherden angående oblaterna.

En dag som denna önskar jag att jag hade en bön för flyttar, men mina böcker ligger nerpackade i kartonger, och på nätet lyckades jag inte hitta någonting, så det får en bli en egen bön, skriven i all hast.

Gud, du som är kärlek,

var med oss nu

när vi flyttar

till en helt okänd plats.

Ge oss lugnet vi behöver

när allting är kaos.

Välsigna vårt nya hus

och låt oss känna

att du finns med oss

i detta nya äventyr.

Visa oss den väg

som vi ska gå

med din son

i vårt arbete

för dig.

Amen

Jag har sett två mycket bra filmer den senaste tiden, som jag vill dela med mig av.

Den första är 1973 års filmatisering av musikalen Jesus Christ Superstar, och den tycker jag var helt fantastisk. Här kan ni se ett klipp ur filmen:

Den andra filmen heter Vägen till Betlehem, och den älskar jag för att den har fokus på Maria. För hur måste det ha känts att bli mor till Guds son? Kan någon av oss egentligen föreställa oss det? Våndan? Ansvaret? Äran? Ja, det finns mycket att fundera över på det temat.

Nu har jag blivit avtackad i båda församlingarna där jag tjänstgjort som gudstjänstvärd. Fina böcker har jag fått, och en vacker bön stod det på kortet som följde med:

Må Guds skönhet lysa upp din väg.

Må Kristus gå med dig och bära din oro.

Må Anden blåsa på din rygg så att dina steg blir lätta,

och må Maria sjunga för dig trons sånger.

Utan att veta varifrån bönen är tagen måste jag säga att det känns som en keltisk bön. Jag har en förkärlek för gamla keltiska böner, och den här låter helt i stil med dem.

Det har varit en ganska kort men intensiv tid som gudstjänstvärd, och nu är jag hängande i luften. Har inte en ening om hurdan min nya församling är och hur villiga de är att välkomna nya människor in i verksamheten.

Fann den här fina texten i en bok med keltiska böner och välsignelser, här i svensk översättning:

Ofta önskar jag att jag vore lite äldre.

Jag tröttnar på allvaret; på de små fälten;

på denna ruvande ö.

Jag längtar att slippa pliktens tyngd

och att få del av ett rikare liv.

O du, som är vishet och medömkan,

lös mig från längtans herravälde.

Hjälp mig att finna förnöjelse

i att acceptera det som är min uppgift:

I vänliga blickar, i väl utfört arbete;

i förtroendets stillhet, och mest av allt,

i medvetandet om din närvaro i min ande.

Jag tycker, och har alltid tyckt, att det är viktigt med solidaritet. Inte bara för att jag är kristen utan det har jag tyckt ända sedan jag var barn, och jag har inte vuxit upp i ett kristet hem, så det här med tro har kommit långt senare för min del. 

Jag hittade ett fint citat i Bibeln om just solidaritet:

Nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

~ 2 Kor 8:14-15

Så ska det vara, tycker jag, men jag undrar när mänskligheten ska börja leva upp till det. Det känns väldigt fjärran tyvärr, men det hindrar inte mig från att jobba för det och att hoppas.

När man tänker efter är det lustigt hur vi använder vissa ord i språket utan att fundera efter var de kommer ifrån. Betänk bara detta uttryck:

Vilken uppståndelse det blev!

Nu avser nog inte de flesta att syfta på Jesu uppståndelse, men det var kanske första gången det blev en riktig uppståndelse kring en uppståndelse, och på något vis har ju ordet uppståndelse tagit sig in i vardagsspråket. Och på samma vis tänker jag att man medvetet kan föra in uppståndelsen in i vardagen, hitta sätt att bli levande igen. Wilfrid Stinissen har skrivit en riktgt bra text om just det:

Tre sätt att gå från död till liv

Gud vill väcka alla döda till liv, inte bara på den yttersta dagen, utan nu.

Varje människa som sitter fast i sitt egensinne, som gör vad hon kan för att driva igenom sin egen vilja, som inte lyssnar till Guds – till kärlekens – Ande, hon är egentligen mer död än levande. Men Gud vill väcka oss alla till liv, många gånger varje dag. Det gäller att låta sig uppväckas.

När Jesus i evangeliet uppväcker döda gör han det på tre olika sätt: Jairos dotter som ”sover” uppmanas att vakna. Pojken i Nain måste stiga upp, och Lasaros som redan låg i graven får hör att han skall komma ut. Dessa tre sätt svarar mot tre olika sätt att vara död.

Om du lever omedvetet, om du inte vet varför du lever och vart du är på väg, om du sysslar med bagateller i stället för det väsentliga, då säger Jesus till dig: ”Vakna! Bli medveten, närvarande, kom till dig själv, tänk på vad som står på spel!”

Du kan också vara livlös i tröghet och lättja. Du förspiller kanske din dyrbara tid och tar aldrig riktigt itu med ditt liv. ”Stig upp!” säger Jesus. ”Skaka av dig din lättja, kom äntligen igång!”

Ett tredje sätt att vara död är instängdheten i jaget, att vara fylld av självupptagenhet och självömkan, intrasslad i sin egoism. ”Kom ut! Sluta att kretsa kring dig själv, gör något för andra, lev för kärleken!”

Om du är uppmärksam och lyssnar till vad Jesus vill säga dig, kommer du att bli en verkligt levande människa.

Vi kan göra som naturen som varje år genomgår sin uppståndelse.