Jag tänker på predikan i söndags där prästen pratade om att vandra den smala vägen. Men jag är nog inte riktigt med på den tanken. Jag tänker att vägen faktiskt måste vara ganska bred, väl upptrampad. För det är så många som har vandrat den före oss, och vi är många som vandrar den nu samtidigt. Och om alla vi ska få plats så måste både vägen och porten faktiskt vara ganska breda. Annars får vi ju inte plats, och då kanske många skulle fall bort. Det kan jag inte se någon vits med, så jag tror att det är rätt gott om plats. Visst, man måste så klart vandra Vägen, men det finns plats för alla som vill.

Så som du tar emot mig,

så tar jag emot förlåtelsen,

som ett nyfött barn,

heligt och varmt.

Som ett nyfött barn

tar jag emot din förlåtelse.

Så som du tar emot mig,

så tar jag emot välsignelsen,

som en gåva

lik själva solen.

Med värme

tar jag emot din välsignelse.

© Vågrörelser

© Vågrörelser

Som den klaraste sol,

som den vitaste måne

och den allra vackraste utsikt

lyser ditt ansikte ner till

oss på jorden.

Du lyser bort all skuld och skam,

du älskar bort all världens synd.

Lys för oss, Herre!

Lys!

   © Vågrörelser

Håll ihop mig

Jag ber dig, Jesus, kliv ner från ditt kors

och omfamna mig.

Håll ihop mig som armeringsjärn

håller ihop betong,

som en mor famnar

sitt nyfödda barn,

som kronbladen på en blomma

omfamnar blommans ömtåliga mitt.

Håll ihop mig som häftklamrar

håller ihop vilsegångna papper,

som herden håller ihop

sin fårflock,

som Gud håller ihop

universum.

Håll i mig som ett barn

håller i sin käraste nalle,

och håll mig uppe som trädet sin krona.

Håll mig uppe som fågeln i skyn.

Säg till mig ”Ta din säng och gå”,

och jag ska följa dig till tidens ände.

Till tidens ände och bortanför

ska jag gå med dig

om du håller om mig.

© Vågrörelser

Gemenskapens och kärlekens Gud,

låt mig få vara den klippa

min son kan luta sig mot

när hela tillvaron sviker.

Visa mig hur jag ska kunna

lysa upp hans liv.

Jag ber dig, visa honom vägen

som du har visat mig

och låt oss få vandra

den tillsammans.

Ge honom hopp, mod,

förtröstan och en tro

på dig och på framtiden.

Amen

Idag har jag för första gången på länge besökt en för mig ny församling, den som kommer att bli min nya hemförsamling.

Kyrkan är från 1100-talet och är jättefin, både utvändigt och invändigt. Den är luftig och ljus inuti har trätak, vilket verkar vara ganska ovanligt. Jag tycker verkligen om gamla kyrkor; däremot har jag lite svårt för när gudstjänsterna känns stela och liknar dem i min barndom som jag tyckte kändes gammalmodiga redan då. Men jag ska inte säga för mycket efter att bara ha varit på en enda mässa i kyrkan än så länge. Fast jag tyckte inte om att de inte har några glutenfria oblater, jag som är van vid att de kyrkor jag har besökt enbart har glutenfria oblater.

Men vi blev väldigt trevligt välkomnade av prästen, som vi pratade med efteråt, och han lovade att tala med kyrkoherden angående oblaterna.

En dag som denna önskar jag att jag hade en bön för flyttar, men mina böcker ligger nerpackade i kartonger, och på nätet lyckades jag inte hitta någonting, så det får en bli en egen bön, skriven i all hast.

Gud, du som är kärlek,

var med oss nu

när vi flyttar

till en helt okänd plats.

Ge oss lugnet vi behöver

när allting är kaos.

Välsigna vårt nya hus

och låt oss känna

att du finns med oss

i detta nya äventyr.

Visa oss den väg

som vi ska gå

med din son

i vårt arbete

för dig.

Amen

Jag har sett två mycket bra filmer den senaste tiden, som jag vill dela med mig av.

Den första är 1973 års filmatisering av musikalen Jesus Christ Superstar, och den tycker jag var helt fantastisk. Här kan ni se ett klipp ur filmen:

Den andra filmen heter Vägen till Betlehem, och den älskar jag för att den har fokus på Maria. För hur måste det ha känts att bli mor till Guds son? Kan någon av oss egentligen föreställa oss det? Våndan? Ansvaret? Äran? Ja, det finns mycket att fundera över på det temat.