"Efter att han sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna och sade: 'Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.' De både lärjunganra gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: 'Varför tar ni åsnan?' De svarade: 'Herren behöver den.' Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin gläde ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 'Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.  Fred i himlen och ära i höjden.' Några fariseer i folkmassan sade då till honom: 'Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.' Han svarade: 'Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.'

Texten från palmsöndagen är hämtad ur Lukasevangeliet 19:28-40, och jag började fundera på texten sett från en av åsneägarnas synpunkt:

Jag visste att det var någonting på gång i Jerusalem. Det kändes i luften på något sätt. Någonting väldigt speciellt. Det kände jag direkt när jag vaknade på morgonen. Men jag visste inte vad, utan jag gick omkring och undrade medan jag gjorde mina sysslor och tänkte att det nog hade något med folkmassan att göra, för jag hade redan sett många människor som var på väg mot Jerusalem.

Det var något ord jag hörde, att kungen kommer, men som jag inte riktigt förstod. Plötsligt kom två män, och - utan att på något sätt vara hotfulla - lösgjorde de min ungåsna och började leda iväg den. När jag såg dem bakom husknuten närmade jag mig dem och frågade varför de tog min åsna. "Herren behöver den", svarade de, men orden förvandlades till "Herren behöver dig" i mitt huvud, och jag fann att tårarna rann utmed mina kinder, tårar av tacksamhet för att jag, just jag, var behövd. Att jag kunde göra något för Herren som är så stor. Jag kände att någonting viktigt höll på att hända och kände mig fylld av tacksamhet över att jag fick vara en del av det.

 

Kraka

18 april 2014 20:31

Alla dessa små saker som olika människor fick göra, utan att veta vilken nåd det var att vara den utvalda...

http://kraka.moah.se

Lena P

20 april 2014 14:28

Precis... och det är likadant idag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Traditionellt har vi i kyrkan firat Kyndelsmässodagen på den söndag som även kallas Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Ordet ’kyndel’ betyder ’fackla’ eller ’bloss och kommer ursprungligen från det latinska ordet för &rsqu...

  När Jesus föddes här på jorden, förde han in Guds rike i världen. Evangelisten Lukas berättar att fariséerna frågar Jesus när Gud rike ska komma, och Jesus svarar: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.&r...

  Vi går ensamma in i efterföljelsen, men vi förblir inte ensamma där. Alla vi som är samlade här idag, har det gemensamt att vi hörsammat Jesu Kristi kallelse. Vi är alla kallade till relation med Jesus. Utan tron på honomkan vi inte ha någon efte...

  De flesta av er har nog sett Frälsarkransen förut, skapad av Martin Lönnebo. Den här fina guldiga pärlan är Gudspärlan, och den här stora vita pärlan kallas för Doppärlan. Fast jag tänker på den som Jesuspärlan. Mitt emellanGudspärlan och Jesuspä...

Den kämpande tron   1:a årgångens texter: 1 Mos. 32:21-31                            2 Kor. 6:1-10                                Matt. 15:21-28   Vilken slags tro är det vi tycker är stark egentligen? Är det den som aldrig har utsatts för ...