Igår fick jag vara med om någonting så fantastiskt. Vi var en grupp som tillsammans med prästen fick sätta ihop gårdagens gudstjänst. Jag skrev en text som blev till en predikan som jag fick hålla:

Ordet bebåda betyder förutsäga, och då kan man ju undra om Maria verkligen hade något val. Det sägs att vi i jämförelse med det gamla bondesamhället ställs inför ofantligt många valsituationer varje dag. Om jag bara jämför med när jag var ung, ställs dagens ungdomar inför många fler valsituationer, inte minst när det gäller valet till gymnasiet. Det finns numera ett ofantligt antal olika skolor att välja på, och varje skola har ett nästan oändligt antal olika program att välja på. Ett sådant val är förvisso inte lika livsavgörande som det val Maria ställs inför. Maria är mycket ung, yngre än våra konfirmander till och med. Hon står väldigt ensam i detta. Vad vet man i den åldern om hur livet kan te sig? Det är ingen annan som har gått före henne. Hon har ingen bästa kompis att diskutera med. En ängel kommer till henne, och plötsligt måste Maria bestämma sig. Ja eller nej. Jag tror att Gud behövde Marias ja för att det som skedde skulle kunna hända. Gud tvingar inte in oss i någonting. Ängeln sa till Maria: ”Var inte rädd”, och jag tror att Gud vill säga till var och en av oss att vi inte ska vara rädda utan tro på Honom. Maria stillar sig och lyssnar till Guds ord i tystnad. Det var kanske lättare för Maria, som ännu inte hunnit bli besviken på världen, än för oss, men jag tror ändå att vi lättare kan lyssna till Guds vilja om vi blir tysta och stilla.

Var det en plikt eller var det en nåd att föda Guds son? Ängeln Gabriel kallar Maria ”Du högt benådade”, och vi förstår att det handlar om att hon har fått nåd hos Gud, att hon var utvald till ett viktigt uppdrag. Hon litar helt på Gud, och såvitt vi kan utläsa av evangelietexten tvekar hon inte när hon svarar: ”Jag är Herrens tjänarinna”. Själv var Maria fortfarande – åtminstone i våra moderna ögon – ett barn, och kanske är det det Jesus menar, när han säger: ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”, att vi ska våga lita så fullständigt på Honom som ett barn litar på sin förälder. Kanske är det en uppmaning att vi ska behålla barnets oskuldsfullhet och nyfikenhet inom oss. Att våga tänka: ”Vad händer om jag provar så här?” Maria har barnets tillit och dess oskuldsfullhet; hon saknar den misstro och det kontrollbehov många av oss vuxna har. Hon lägger sitt – och Jesus – liv i Guds händer. Hon hoppar ut i det okända och litar på att Guds hand ska fånga henne, ”ty ingenting är omöjligt för Gud”. Maria accepterade att hon inte förstod allting, och kanske var det just därför allting föll på plats för henne. Vi mer eller mindre kräver att vi ska förstå allting: ”Men jag förstår inte den här bibeltexten”, säger vi, och så suckar vi. Maria vågade lyda Guds ord. Det blev en son, ett litet barn, och Guds storhet vilar i honom. Guds stora storhet i detta lilla barn. Små barn blir stora, lika stora som sina fäder.

Mycket i världen har gått via och cirklat kring mannen, men i den här berättelsen kommer allt från kvinnan, från Maria, trots det patriarkat som rådde på den tiden. Och trots det patriarkat som rått även inom kyrkan under många århundraden, når oss den här viktiga berättelsen om Maria fortfarande. Hon var stark – minst lika stark som en man – för vad visste väl Maria, i den här stunden, om att vara mor? Förstod hon vad det kunde innebära? Det krävs mod att underordna sig, att släppa kontrollen och låta mirakler ske. ”Må det ske med mig som du har sagt”, d v s ske Guds vilja, inte min. Då får man ett annorlunda barn. Hur ska man kunna veta vad det betyder, när ingen annan gått före? Vi samlas här i kyrkan tack vare Maria som gav oss Jesus. Maria vågade ta emot gåvan från Gud. Som gengåva fick Gud Marias fullkomliga tro; ”jag är Herrens tjänarinna”, säger hon. Maria var utvald av Gud, och på samma sätt tror jag att Gud väljer ut var och en av oss. Vi får inte alla besök av en ängel som talar om vad Gud har utvalt oss till att göra, utan vi får klura lite själva på det, fundera på vad det är som får oss att säga ja utan att tänka efter – som Maria gjorde. Där tror jag att vårt uppdrag finns. Maria sa ja till Gud och till Jesus. Låt oss också tjäna Gud och säga vårt ja i tro, ja till Guds ord och ja till att låta Jesus födas inom oss.

 

GeddFish

24 mars 2014 18:26

Så, då var det detta fantastiska som du fick vara med om igår!
Vilken härlig predikan! Vad duktig du är! ♥
Jag tyckte om söndagens text om Marie bebådelse.
Jag var också i kyrkan och som gudstjänstvärd och det var barndop, en litauisk flicka på ett år, döptes. Jag läste episteln, sedan delade vi på förbönen, jag och den andre värden, sedan fick jag läsa ett ord tillägnat barnet.
♥♥♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

Lena P

25 mars 2014 10:37

Ja, det var det jag gjorde i söndags. Det var helt fantastiskt att få vara med och bygga ihop en mässa på det här viset, och det var väldigt roligt med den otroligt positiva respons jag fick av många i församlingen efteråt.
Kul att du också hade uppdrag i kyrkan i söndags. Det är något speciellt med den där delaktigheten, tycker jag.
♥♥♥

 

Bling

27 mars 2014 17:02

Jättefint skrivet, och kloka funderingar. Den första känslan som dök upp var, ska du verkligen flytta ifrån det här? du verkar trivas med detta och dom med dej :) texten handlar ju om uppdrag me :)
Stor Kram

http://ting-bling.blogspot.se

Lena P

28 mars 2014 10:07

Tack!
Helt rätt, tanken på att flytta ifrån detta fantastiska är inte rolig. Men vi har helt enkelt inte råd att köpa hus här i trakten. De kostar flera gånger så mycket som om vi söker oss en bit norrut. Det blir både jobbigt och sorgligt att lämna, men om vi inte gör det så blir vi kvar här i varsin lägenhet på varsin ort, och det känns ju inte heller något vidare.
Stor kram! ♥

 

Gröngöling

30 mars 2014 09:24

Hej, vilken fin text du har skrivit! Har på sistone fått höra att Gud kanske bara är en idé inom oss, inget som egentligen finns, och det är svårt med sådana tvivel, att höra sådant och att ändå tro.
Men jag vill tro.
Det är en fin beskrivning av Maria och hennes mod, tillit trots en rädsla som också säkert har funnits.
Lite, lite är det kanske så när vi alla kvinnor ska föda barn. Vi måste underordna oss det som sker, vi kan inte hoppa av tåget utan om vi väntar barn, så gör vi, då ingår vi i något stort, som vi kanske inte hade valt och logiskt planerat, om man bara ska se till vår vilja.
Jag hoppas ju att den tillit till Gud som vi kan känna, betyder att Gud finns. Vad tror du?

Kram <3

http://grongoling.bloggplatsen.se

Lena P

30 mars 2014 17:54

Tack! :)
Ja, det finns människor som tror att Gud bara är en idé inom oss. Men jag tänker att det är människor som bara bor i hjärnan och som tror på alla tankar de har. Tro sitter i hjärtat; tro handlar om känslor och upplevelser. Tvivlen sitter i huvudet; där är det intellektet som talar och ifrågasätter. Tro på det du känner; det du vet inom dig. Tvivlen är bara hjärnspöken. Det är för att hjärnan vill förstå allting. Gud kan vi aldrig förstå; vi kan bara förnimma honom. Och det räcker. Att vilja är att tro, läste jag någonstans. Det räcker med att vi vill tro; vi måste itne förstå.
Jag håller absolut med dig om att den tilliten vi kan känna betyder att Gud finns. Absolut! Det är så många gånger man upplever att man är del i något mycket större, t ex när man föder barn. Det är ett sådant mirakel.
Kram! ♥

 

Gröngöling

1 april 2014 15:51

Tack snälla du för så fina ord. Det var precis vad jag behövde höra/läsa nu. Att ta med hjärtat <3
Kram

http://grongoling.bloggplatsen.se

Lena P

2 april 2014 18:29

Men vad bra att jag kunde vara till hjälp. Känn alltid med hjärtat; det är där du har din tro. Kram! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Traditionellt har vi i kyrkan firat Kyndelsmässodagen på den söndag som även kallas Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Ordet ’kyndel’ betyder ’fackla’ eller ’bloss och kommer ursprungligen från det latinska ordet för &rsqu...

  När Jesus föddes här på jorden, förde han in Guds rike i världen. Evangelisten Lukas berättar att fariséerna frågar Jesus när Gud rike ska komma, och Jesus svarar: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.&r...

  Vi går ensamma in i efterföljelsen, men vi förblir inte ensamma där. Alla vi som är samlade här idag, har det gemensamt att vi hörsammat Jesu Kristi kallelse. Vi är alla kallade till relation med Jesus. Utan tron på honomkan vi inte ha någon efte...

  De flesta av er har nog sett Frälsarkransen förut, skapad av Martin Lönnebo. Den här fina guldiga pärlan är Gudspärlan, och den här stora vita pärlan kallas för Doppärlan. Fast jag tänker på den som Jesuspärlan. Mitt emellanGudspärlan och Jesuspä...

Den kämpande tron   1:a årgångens texter: 1 Mos. 32:21-31                            2 Kor. 6:1-10                                Matt. 15:21-28   Vilken slags tro är det vi tycker är stark egentligen? Är det den som aldrig har utsatts för ...