Inlägg publicerade under kategorin Bibeln

Av Lena P - 10 november 2016 11:00


I söndags var temat ”vårt evighetshopp”, så jag tänkte prata lite om hopp. När man tänker på triaden tro, hopp och kärlek kan det ligga nära till hands att tänka på symbolerna för de tre orden: ett kors, ett ankare och ett hjärta. Förr fungerade inte alls hoppets symbol för mig. Jag såg ankaret som en boja som håller en kvar på samma plats och som gör att man inte kan få till stånd någon förändring. Och ibland är det kanske just en förändring av något slag som behövs, för att vi ska kunna hoppas.


Vad är det då vi gör när vi hoppas? Jo, vi hoppar ju lite grann ut i det okända, så min symbol för hoppet blev istället en delfin som hoppar i vattnet – så där som delfiner gör. Ibland behöver vi våga göra det där hoppet och släppa fram smärtan – eller släppa ut den – för att få plats med hoppet. När vi släpper ut sorgen och smärtan över de – eller det – som har dött ifrån oss, kan vi passa på att släppa ut all annan smärta och frustration också. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”, diktade Karin Boye, men hennes dikt slutar så här hoppingivande:


glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit som skapar världen.


Nuet, den här sekunden, är vårt ögonblick av evigheten. Det är bara i nuet vi kan agera. Men vi kan längta framåt – eller fasa för framtiden. Och vi kan alltid hoppas. När det känns som att Gud är som allra längst bort från oss, går Jesus vid vår sida, men inför de svåraste stunderna i livet prövas vårt hopp. Ibland kan vi inte göra så mycket mer än att konstatera ”Så här är det just nu”, och så får vi stilla oss och vänta. Vänta på att murar ska falla – de murar som vi själva byggt upp mellan oss och Gud, trots att vi egentligen vill vara så nära. Ibland vill vi styra över vår relation till Gud, men vi behöver lämna utrymme för Honom att göra på Hans sätt, inte vårt. Det gamla måste dö för att det nya ska kunna tränga fram.


”På samma sätt som graven öppnade sig för den uppståndne Jesus, gror frön, brister knoppar och växer liv” (Tradition och liv av Martin Modéus). Vi sår frön i ett evigt kretslopp. Gud sår frön av tro och hopp i oss, som vi i vår tur kan ge vidare. Genom årtusendena strålar Jesu ord ut hopp och ljus som får frön att gro. Gud är en Gud som bryr sig om alla, och Han tröstar oss (2 Kor. 1:3-4) så att vi ska kunna fungera som ett ställföreträdande hopp åt varandra.


”Detta hopp är vår själs ankare” står det i Hebréerbrevet (10:23), och numera funkar bilden av hoppet som ankare för mig. Gud förankrar min tro med hoppet han ger mig; han ger mig rötter att växa ur och en förvissning om att man kan hitta hoppet på de mest oväntade ställen. Hopp hör ihop med tillit, och tillit är ett ord att lita på; det blir likadant vare sig man läser det framlänges eller baklänges.


#hopp

ANNONS
Av Lena P - 5 januari 2015 14:31


Jag har antagit utmaningen. Har du? Vilken utmaning? undrar du kanske. Jo, den som det står om på

http://antautmaningen.se/ - det finns även en facebooksida - nämligen att läsa hela, halva eller en fjärdedel av Bibeln på ett år. Man väljer själv "spår", d v s hur pass mycket man är beredd att läsa varje dag. Jag kör på halva, och hittills har det funkat bra.


Nog för att jag har läst i stort sett hela Bibeln förut, men man upptäcker alltid nya saker.


 

ANNONS
Av Lena P - 7 september 2014 18:49


Häromdagen skulle min mamma gå iväg till en diskussionskväll i kyrkan med söndagens tema "Friheten i Kristus".


"Vad ska man säga om det?" frågade hon mig innan hon skulle iväg.


Om det kan man väl säga mycket, tyckte jag, inte minst att Jesus dog för att vi ska få förlåtelse och bli fria från synd.


"Nej", sa mamma. "Så kan jag inte alls se det. Frihet betyder bara att man inte är slav."


Okej, menade jag, men då kan du väl lyssna på vad de andra har att säga. Det kan ju vara intressant.


"Men man måste ju få säga vad man tycker", hävdade mamma.


Visst, tänker jag, men om hon diskuterar en sak som inte ens har med saken att göra, och de andra diskuterar en annan sak, så lär de aldrig förstå varandra.


Friheten i Kristus innebär så mycket så jag vet inte ens om jag skulle kunna formulera det i ord. Och jag ska inte försöka göra det just nu heller, då jag inte alls är pigg.


  

Av Lena P - 27 augusti 2014 20:15

 

Av Lena P - 24 augusti 2014 18:12


Rubriken för den här söndagen, den tionde söndagen efter trefaldighet, är "Nådens gåvor". Det finns många gåvor att ta vara på, men det som är den största nådegåvan av alla tycks folk glömma bort mer och mer. Och det är nåden att få hjälpa varandra. För det är en nåd.


I begynnelsen skapade Gud två människor, och det tror jag att han gjorde därför att han insåg att vi behöver hjälpa varandra. "Varandra" och "tillsammans" är två nyckelord som vi inte ska glömma bort, för tillsammans kan vi klara av även de värsta motgångar. Forskning på senare år visar att det inte bara är den som blir hjälpt som mår bättre, utan den som hjälper mår också motsvarande mycket bättre. Snacka om "win/win situation". Därför tänker jag att detta med att hjälpa kanske är den största nådegåvan Gud har gett oss; möjligheten att ge vidare.


Gud gav oss lågan, och vi kan ge den vidare genom att lysa upp en annan människas tillvaro.


  

Av Lena P - 6 juli 2014 11:30


Jag har sett två mycket bra filmer den senaste tiden, som jag vill dela med mig av.


Den första är 1973 års filmatisering av musikalen Jesus Christ Superstar, och den tycker jag var helt fantastisk. Här kan ni se ett klipp ur filmen:





Den andra filmen heter Vägen till Betlehem, och den älskar jag för att den har fokus på Maria. För hur måste det ha känts att bli mor till Guds son? Kan någon av oss egentligen föreställa oss det? Våndan? Ansvaret? Äran? Ja, det finns mycket att fundera över på det temat.




Av Lena P - 13 juni 2014 11:08


Häromdagen köpte jag Nya Testamentet med Psaltaren i fickformat - så lätt och smidig att ta med sig. Jag slog upp boken på måfå och hamnade på psalm nr 69 i Psaltaren.


Rädda mig, Gud!

Vattnet når mig till halsen.

Jag har sjunkit ner i bottenlös dy

och har inget fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

strömmen vill dra ner mig.

Jag har ropat mig trött,

min strupe är hel.

Mina ögon värker,

jag har väntat länge på min Gud.

~ Ps 69:2-4


Tänk bara vad Psaltaren är full med böner! Och väldigt olika sorters böner dessutom. Det finns en för alla smaker.


 

Allmänt · Bibeln · Bön · Gud · Tro · Tvivel
Av Lena P - 9 juni 2014 15:46


Jag tycker, och har alltid tyckt, att det är viktigt med solidaritet. Inte bara för att jag är kristen utan det har jag tyckt ända sedan jag var barn, och jag har inte vuxit upp i ett kristet hem, så det här med tro har kommit långt senare för min del. 


Jag hittade ett fint citat i Bibeln om just solidaritet:


Nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

~ 2 Kor 8:14-15


Så ska det vara, tycker jag, men jag undrar när mänskligheten ska börja leva upp till det. Det känns väldigt fjärran tyvärr, men det hindrar inte mig från att jobba för det och att hoppas.


 

Presentation


En blogg om tro och tvivel

Bibeln.se

Sök i Bibel 2000 - bibeln.se
 
Slå upp en eller flera verser [?]
Sök efter ord [?]

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Bloggar jag följer

Länkar

by Lena P

Följ bloggen

Följ Vågrörelser med Blogkeen
Följ Vågrörelser med Bloglovin'

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se