Alla inlägg under augusti 2014

Av Lena P - 27 augusti 2014 20:15

 

ANNONS
Av Lena P - 24 augusti 2014 18:12


Rubriken för den här söndagen, den tionde söndagen efter trefaldighet, är "Nådens gåvor". Det finns många gåvor att ta vara på, men det som är den största nådegåvan av alla tycks folk glömma bort mer och mer. Och det är nåden att få hjälpa varandra. För det är en nåd.


I begynnelsen skapade Gud två människor, och det tror jag att han gjorde därför att han insåg att vi behöver hjälpa varandra. "Varandra" och "tillsammans" är två nyckelord som vi inte ska glömma bort, för tillsammans kan vi klara av även de värsta motgångar. Forskning på senare år visar att det inte bara är den som blir hjälpt som mår bättre, utan den som hjälper mår också motsvarande mycket bättre. Snacka om "win/win situation". Därför tänker jag att detta med att hjälpa kanske är den största nådegåvan Gud har gett oss; möjligheten att ge vidare.


Gud gav oss lågan, och vi kan ge den vidare genom att lysa upp en annan människas tillvaro.


  

ANNONS
Av Lena P - 21 augusti 2014 17:22


Det talas och frågas ofta om Guds allsmäktighet. Jag har just läst Handbok i Livets Konst av Epiktetos. Det står bl a att Epiktetos svarade så här på en fråga om just det:


"Någon frågade honom, hur det kunde ådagaläggas att gudomen ser alla ens handlingar. Han svarade:


Anser du inte att alla delar av världsalltet stå i förbindelse med varandra? Det anser jag.


Ja, du ser ju till exempel, huru växterna förhålla sig: liksom på en guds befallning, som skulle säga till dem: 'blomma!' så blomma de; 'grönska!' så grönska de; 'sätten frukt!' så sätter de frukt; 'mognen!' så mogna de; 'fällen löven!' så fälla de dem... Då månen tilltar eller avtar, då solen stiger eller sjunker, inträffa ju motsvarande förändringar hos de jordiska företeelserna? Då nu allt levande och själva våra kroppar sålunda stå i föbindelse och växelverkan med det hela, skulle då icke våra själar göra det så mycket mera? Själarna äro ju till den grad förbundna och förenade med gudomen, att de äro manifesterade delar därav; måste icke då varje deras rörelse, såsom inneboende i och sammanvuxen med gudomens väsen, förnimmas av denna? Nåväl, du själv förmår ju anställa betraktelser över den gudomliga världsordningen och alla gudomliga ting, och på samma gång erfara tusentals sinnesförnimmelser av de yttre tingen; på samma gång tänka, bejaka och förneka; du hyser inom dig oräkneliga mångskiftande sinnesbilder, som du bevarar inom ditt psyke; utgående från föreställningarna om med varandra likartade företeelser, kommer du till abstraktioner; du hyser i ditt minne de konstrikaste idéförbindelser och bevarar minnet av tusentals föremål. Skulle då gudomen inte mäkta övervaka allt och leva med i allt och så att säga ingjuta sig i allt? Solen mäktar ju genomstråla en så väldig del av världsalltet: förmörkade bli ju endst de delar, som skuggas av fasta kroppar; och den som har danat solen - vilken dock endast är en omätligt liten del av världsalltet - han skulle inte kunna förnimma allt?"


  


Av Lena P - 18 augusti 2014 18:56


Igår efter gudstjänsten köpte jag en bok i kyrkan, och där hittade jag en sådan bra text:


"Vem äger vem?

...

Man kan äga tingen. Och tingen kan äga en. Ska man göra sig av med ting som man märker att man är beroende av för att vara en god kristen? 'Du skall inga andra gudar hava jämte mig'. Men frågan är om man blir en så värst mycket bättre människa av att vräka ut halva sitt bohag och bara behålla det man inte bryr sig om eller tycker riktigt illa om. Det finns ting som betyder något för en därför att de berättar något. Kistan som farfarsfar och farfarsmor släpade fint packad till Amerika runt sekelskiftet och som nu kommit tillbaka. Vad berättar inte den om drömmar och besvikelser och handlingskraft, ett stycke av människans historia. CD-skivan jag lägger på och som låter tröst och inspiration flöda ut i rummet. Böckerna. Fotografierna. Den kantstötta kaffekoppen.


Vi ska inte förakta barnet i oss, det som har svårt att släppa den luggslitna favoritnallen. När Jesus lät barnet stå modell för oss vuxna tror jag inte han plockade bort nallen ur barnets famn och drog nappen ur dess mun först. Till det äkta barnsliga hör att ha ett gott förhållande till tingen. Vi vinner ingenting andligt eller själsligt på att krossa dessa kistor, slänga CD-skivor och bränna böcker. Gud är inte svartsjuk på sånt. Och om kyrkan under vissa perioder av historien har jagat ting och kultur i sitt nit att hålla kärleken till Gud ren och obemängd av världslighet så tror jag den egentligen bara har lyckats göra Gud grå, grinig, tråkig och snål.


Också tingen har vi fått av Gud att leva med och förvalta väl. Också tingen är ett utflöde av den förmåga att skapa som Gud gav oss när han gjorde oss till sina avbilder.


Men i allting finns ett 'men'. Ömheten mot tingen kan slå över i girighet. Tingen kan få makt över oss och bli centrum, guldkalvar som vi rör oss ikring istället för Gud. Och då är det farligt för då förlorar vi också vår mänsklighet. Att förvalta förändras lätt till att fördärva för vinningens skull, för tingsdyrkans skull. När man plundrar natur och miljö för kortsiktiga vinster. När man skövlar andra människors egendom och liv för att själv få mer. I stor eller liten skala, det spelar ingen roll. Det är omänskligt på vilken nivå det än sker.

...

Det finns en gräns där inga kompromisser längre är möjliga. Det är när det handlar om ett val mellan att vara förvaltare eller att vara fördärvare, fri eller slav. Frågan ställs av evangeliet...: Fri? Eller slav? Valet och svaret är ditt."


~ Ur På helgens tröskel av Per Olof Nisser


 

Av Lena P - 16 augusti 2014 14:18


Jag tänker på predikan i söndags där prästen pratade om att vandra den smala vägen. Men jag är nog inte riktigt med på den tanken. Jag tänker att vägen faktiskt måste vara ganska bred, väl upptrampad. För det är så många som har vandrat den före oss, och vi är många som vandrar den nu samtidigt. Och om alla vi ska få plats så måste både vägen och porten faktiskt vara ganska breda. Annars får vi ju inte plats, och då kanske många skulle fall bort. Det kan jag inte se någon vits med, så jag tror att det är rätt gott om plats. Visst, man måste så klart vandra Vägen, men det finns plats för alla som vill.


 

Av Lena P - 8 augusti 2014 12:15


Så som du tar emot mig,

så tar jag emot förlåtelsen,

som ett nyfött barn,

heligt och varmt.

Som ett nyfött barn

tar jag emot din förlåtelse.


Så som du tar emot mig,

så tar jag emot välsignelsen,

som en gåva

lik själva solen.

Med värme

tar jag emot din välsignelse.


© Vågrörelser


© Vågrörelser

Presentation


En blogg om tro och tvivel

Bibeln.se

Sök i Bibel 2000 - bibeln.se
 
Slå upp en eller flera verser [?]
Sök efter ord [?]

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Bloggar jag följer

Länkar

by Lena P

Följ bloggen

Följ Vågrörelser med Blogkeen
Följ Vågrörelser med Bloglovin'

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se