Jag har sett två mycket bra filmer den senaste tiden, som jag vill dela med mig av.

Den första är 1973 års filmatisering av musikalen Jesus Christ Superstar, och den tycker jag var helt fantastisk. Här kan ni se ett klipp ur filmen:

Den andra filmen heter Vägen till Betlehem, och den älskar jag för att den har fokus på Maria. För hur måste det ha känts att bli mor till Guds son? Kan någon av oss egentligen föreställa oss det? Våndan? Ansvaret? Äran? Ja, det finns mycket att fundera över på det temat.

Nu har jag blivit avtackad i båda församlingarna där jag tjänstgjort som gudstjänstvärd. Fina böcker har jag fått, och en vacker bön stod det på kortet som följde med:

Må Guds skönhet lysa upp din väg.

Må Kristus gå med dig och bära din oro.

Må Anden blåsa på din rygg så att dina steg blir lätta,

och må Maria sjunga för dig trons sånger.

Utan att veta varifrån bönen är tagen måste jag säga att det känns som en keltisk bön. Jag har en förkärlek för gamla keltiska böner, och den här låter helt i stil med dem.

Det har varit en ganska kort men intensiv tid som gudstjänstvärd, och nu är jag hängande i luften. Har inte en ening om hurdan min nya församling är och hur villiga de är att välkomna nya människor in i verksamheten.

Fann den här fina texten i en bok med keltiska böner och välsignelser, här i svensk översättning:

Ofta önskar jag att jag vore lite äldre.

Jag tröttnar på allvaret; på de små fälten;

på denna ruvande ö.

Jag längtar att slippa pliktens tyngd

och att få del av ett rikare liv.

O du, som är vishet och medömkan,

lös mig från längtans herravälde.

Hjälp mig att finna förnöjelse

i att acceptera det som är min uppgift:

I vänliga blickar, i väl utfört arbete;

i förtroendets stillhet, och mest av allt,

i medvetandet om din närvaro i min ande.

Häromdagen köpte jag Nya Testamentet med Psaltaren i fickformat - så lätt och smidig att ta med sig. Jag slog upp boken på måfå och hamnade på psalm nr 69 i Psaltaren.

Rädda mig, Gud!

Vattnet når mig till halsen.

Jag har sjunkit ner i bottenlös dy

och har inget fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

strömmen vill dra ner mig.

Jag har ropat mig trött,

min strupe är hel.

Mina ögon värker,

jag har väntat länge på min Gud.

~ Ps 69:2-4

Tänk bara vad Psaltaren är full med böner! Och väldigt olika sorters böner dessutom. Det finns en för alla smaker.

Följande citat tycker jag säger allt om vad Gud är. Det är skrivet av mannen som skrivit bokserien som började med Samtal med Gud:

Därför att de flesta människor försöker definiera sig själva, känner de flesta att det är viktigt att på något sätt definiera Gud. Det skulle inte vara så illa om det inte vore för att de flesta människor också behöver tro att deras definitioner av Gud är de enda som är korrekta. Och ändå har svaret på mysteriet om vem Gud är funnits mitt framför oss hela tiden. Gud är... allting. (Min översättning)

~ Neale Donald Walsch

Så har jag då tjänstgjort en sista gång som gudstjänstvärd här i det landskap där jag nu bor. Det känns väldigt vemodigt faktiskt, för det är omöjligt att veta i förväg hurdan församlingen är på orten dit vi ska flytta, min nuvarande särbo och blivande sambo och jag. Vi byter landskap. Och församling.

Det blev en jättefin gudstjänst idag. Min kollega hade med sin dotter som också aktivt fick vara med i gudstjänsten. Jag hade tagit på mig att läsa dagens långa text ur Gamla Testamentet, och det gjorde jag tydligen bra trots alla knepiga namn, för jag fick väldigt bra feedback på läsningen.

Temat för idag är "Hjälparen kommer", och predikan var fantastiskt bra. Om jag ska summer den så blir det ungefär så här: Vi är varandras hjälpare. Det är inte så att vi kan sätta oss ner och vänta på någon sorts Superman som kommer och hjälper oss. Vi är här för att hjälpa varandra. Så enkelt är det. Och ändå så svårt för många människor.

När livet är så motigt att man mår dåligt av det är det skönt att läsa överlåtelsebönen. Helst både morgon och kväll.

Du som ville mitt liv

och har skapat mig efter din vilja,

allt i mig känner du och omsluter med ömhet,

det svaga likaväl som det starka,

det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig

utan fruktan och förbehåll.

Fyll mig med ditt goda,

så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar din vishet,

du som tar till dig det svaga och skadade

och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

Amen.

När man tänker efter är det lustigt hur vi använder vissa ord i språket utan att fundera efter var de kommer ifrån. Betänk bara detta uttryck:

Vilken uppståndelse det blev!

Nu avser nog inte de flesta att syfta på Jesu uppståndelse, men det var kanske första gången det blev en riktig uppståndelse kring en uppståndelse, och på något vis har ju ordet uppståndelse tagit sig in i vardagsspråket. Och på samma vis tänker jag att man medvetet kan föra in uppståndelsen in i vardagen, hitta sätt att bli levande igen. Wilfrid Stinissen har skrivit en riktgt bra text om just det:

Tre sätt att gå från död till liv

Gud vill väcka alla döda till liv, inte bara på den yttersta dagen, utan nu.

Varje människa som sitter fast i sitt egensinne, som gör vad hon kan för att driva igenom sin egen vilja, som inte lyssnar till Guds – till kärlekens – Ande, hon är egentligen mer död än levande. Men Gud vill väcka oss alla till liv, många gånger varje dag. Det gäller att låta sig uppväckas.

När Jesus i evangeliet uppväcker döda gör han det på tre olika sätt: Jairos dotter som ”sover” uppmanas att vakna. Pojken i Nain måste stiga upp, och Lasaros som redan låg i graven får hör att han skall komma ut. Dessa tre sätt svarar mot tre olika sätt att vara död.

Om du lever omedvetet, om du inte vet varför du lever och vart du är på väg, om du sysslar med bagateller i stället för det väsentliga, då säger Jesus till dig: ”Vakna! Bli medveten, närvarande, kom till dig själv, tänk på vad som står på spel!”

Du kan också vara livlös i tröghet och lättja. Du förspiller kanske din dyrbara tid och tar aldrig riktigt itu med ditt liv. ”Stig upp!” säger Jesus. ”Skaka av dig din lättja, kom äntligen igång!”

Ett tredje sätt att vara död är instängdheten i jaget, att vara fylld av självupptagenhet och självömkan, intrasslad i sin egoism. ”Kom ut! Sluta att kretsa kring dig själv, gör något för andra, lev för kärleken!”

Om du är uppmärksam och lyssnar till vad Jesus vill säga dig, kommer du att bli en verkligt levande människa.

Vi kan göra som naturen som varje år genomgår sin uppståndelse.