Jag har sett två mycket bra filmer den senaste tiden, som jag vill dela med mig av.

Den första är 1973 års filmatisering av musikalen Jesus Christ Superstar, och den tycker jag var helt fantastisk. Här kan ni se ett klipp ur filmen:

Den andra filmen heter Vägen till Betlehem, och den älskar jag för att den har fokus på Maria. För hur måste det ha känts att bli mor till Guds son? Kan någon av oss egentligen föreställa oss det? Våndan? Ansvaret? Äran? Ja, det finns mycket att fundera över på det temat.

Häromdagen köpte jag Nya Testamentet med Psaltaren i fickformat - så lätt och smidig att ta med sig. Jag slog upp boken på måfå och hamnade på psalm nr 69 i Psaltaren.

Rädda mig, Gud!

Vattnet når mig till halsen.

Jag har sjunkit ner i bottenlös dy

och har inget fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

strömmen vill dra ner mig.

Jag har ropat mig trött,

min strupe är hel.

Mina ögon värker,

jag har väntat länge på min Gud.

~ Ps 69:2-4

Tänk bara vad Psaltaren är full med böner! Och väldigt olika sorters böner dessutom. Det finns en för alla smaker.

Jag brukade ha väldigt svårt att komma överens med treenigheten, för jag tyckte att det rimmade illa med en Gud. Först var det en präst som sa åt mig att skippa tanken på treenigheten, och det kändes väldigt befriande så det gjorde jag. Så småningom började jag grubbla över treeenigheten igen, och då var det en annan präst som förklarade den så här:

Gud har skapat allting

Jesus var Gud här på jorden

Den helige Anden är den som kan hjälpa här och nu

Och för mig blev det klockrent:

Gud = perfekt

Jesus = imperfekt

Helige Ande = presens

Det är som att ta tema på ett verb: Skapa, skapade, skapat. Språkvetaren i mig jublar.

Följande citat tycker jag säger allt om vad Gud är. Det är skrivet av mannen som skrivit bokserien som började med Samtal med Gud:

Därför att de flesta människor försöker definiera sig själva, känner de flesta att det är viktigt att på något sätt definiera Gud. Det skulle inte vara så illa om det inte vore för att de flesta människor också behöver tro att deras definitioner av Gud är de enda som är korrekta. Och ändå har svaret på mysteriet om vem Gud är funnits mitt framför oss hela tiden. Gud är... allting. (Min översättning)

~ Neale Donald Walsch

Ibland när människor pratar om Gud, Guds allmakt, och vad de ber Gud om, tänker jag att de verkar tro att Gud är en trollkarl som kan fixa till allting. Och då ser jag framför mig Gud som trollkarlen i barnvisan som drack upp sig själv. Kommer ni ihåg?

I Indialand bak Himalayas rand

där händer det konstiga saker ibland.

Det bodde en trollkarl, han trollade så

att åtta blev nitton och nitton blev två.

Han trollade så att ett berg kunde bli,

en fettisdagsbulle med vispgrädde i.

Så vattnet som rann i en flod ett tu tre,

förvandlades till både kaffe och te.

Han trolleritrollade också så att,

ett nötskal skack ut som en ståtlig fregatt.

Och stjärnorna regnade ner som guldsand,

och månen blev till en citron i hans hand.

Men kejsarn av Kina han sa jag slår vad,

att ingen förvandlar sig till lemonad.

Haha, ropte trollkarln, se då på min kraft,

och simsalabim blev han till ett glas saft.

Men solen sken het över risfält och älv,

och trollkarln blev törstig och drack opp sig själv.

Det skedde av misstag som ni nog förstår

och det har han ångrat i sjuhundra år.

Gud gjorde sig själv till människa och dog. Är inte Gud död då? Och i så fall kan han väl inte trolla tillbaka sig.

Dagens barnsliga tankar...

När livet är så motigt att man mår dåligt av det är det skönt att läsa överlåtelsebönen. Helst både morgon och kväll.

Du som ville mitt liv

och har skapat mig efter din vilja,

allt i mig känner du och omsluter med ömhet,

det svaga likaväl som det starka,

det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig

utan fruktan och förbehåll.

Fyll mig med ditt goda,

så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar din vishet,

du som tar till dig det svaga och skadade

och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

Amen.

Idag bjuder jag på en dikt som jag skrev en sömnlös natt:

Uppståndelse

En helt vanlig måndag.

Kan inte sova, kan inte läsa.

Längtar bort härifrån,

till horisonten.

Tiill den strimma ljus som finns

när solen gått ner.

Var finns solen efter solnedgången?

Och var finns du i mitt mörker?

Dina ord i mitt hjärta

väcker mig till liv igen.

I den grönskande våren

en helt vanlig måndag

väcker du mig till liv igen.

Jag var död,

men jag lever igen.